Några tankar om budgeten

Under senaste veckan har det uppstått stora diskussioner kring regeringens budget. För det mesta har det kanske handlat om hur Stefan Löfven och Magdalena Andersson en gång för alla förkastar Mona Sahlins löfte om att aldrig ge SD något inflytande. Det intressanta är kanske varför de väljer att göra så. Det som förmått S att plötsligt skräddarsy förslag för att få SD:s stöd i riksdagen är skattesänkningar, som också föranlett kraftiga reaktioner från V och MP m.fl. Detta inlägg får helt enkelt syfta till att räta ut några frågetecken kring det:

Så vad är det för skattesänkningar det handlar om?

Först och främst accepterar oppositionen en av regeringens skattesänkningar, det vill säga den för pensionärer. Det femte jobbskatteavdraget är de dock delade kring. Men den skattesänkning som föranlett detta oväntade samarbete är dock höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Så vad innebär en höjd brytpunkt?

I dag beskattas inkomster under den så kallade brytpunkten med enbart kommunal skatt. Den kommunala skattesatsen varierar, men rör sig inom spannet 28-34 % av inkomsten beroende på kommun. Så fort inkomsten blir högre än brytpunkten beskattas pengarna som man tjänar därefter med statlig inkomstskatt. Hela inkomsten beläggs inte med statlig inkomstskatt, utan bara på de pengar som tjänas över brytpunkten. Den statliga skatten som läggs på är 20 % (förutsatt att man inte också betalar värnskatt). Med den statliga inkomstskatten ökar skattesatsen alltså gradvis.

Förslaget som regeringen lagt i sin budgetproposition, skulle höja brytpunkten från drygt 420 000 kr/år till 435 000 kr/år. Det betyder således att de 15 000 kronorna inte skulle beskattas med statlig inkomstskatt. Alla som tjänar 420 000 kr/år får alltså en skattesänkning. Det skulle dessutom innebära att enbart 26 % av Sveriges inkomsttagare betalar statlig inkomstskatt, jämfört med 29 % i dag. De 3 % som undantas statlig inkomstskatt motsvarar 110 000 personer.

Men bortom det tekniska, vad är alliansens poäng med att höja brytpunkten?

En höjd brytpunkt skulle främst gynna personer med medelinkomster. De som nu ligger inom inkomstsspannet som helt skulle undantas statlig skatt är exempelvis lärare.

I media och på diverse ledarsidor tas dock ofta upp att exempelvis städare inte får någon skattesänkning genom den höjda brytpunkten. Anledningen är dock att eftersom låginkomsttagare inte betalar statlig skatt till att börja med, så påverkas de inte av sänkningen. Däremot så får även de sänkt skatt genom det femte jobbskatteavdraget. Bostadsbidraget höjs också, vilket i högre grad gynnar låginkomsttagare.

Alliansen har, med moderaterna i spetsen, gång på gång prioriterat att låta personer med lägre inkomster behålla mer efter skatt. I ett land där skatteuttaget på en genomsnittlig inkomst är över 50 %, kan det inte vara annat än rimligt att fortsätta sänka skatten, på alla sätt och vis. 

(Siffrorna i artikeln är tagna från budgetpropositionen, sida 212, som kan läsas här)

Gröna resonemang om rösträtten

De senaste veckorna har Grön Ungdom varit ute och förespråkat sänkt rösträttsålder. De vill att rösträttsåldern ska sänkas till 16 år. Det är inte första gången något sådant händer. I fjol gick Grön ungdom i Stockholmsregionen steget längre genom att kräva rösträtt för alla under arton, till och med spädbarn. Det förslaget antogs aldrig av Miljöpartiets kongress, men nu driver Grön Ungdom alltså frågan om sänkt rösträttsålder i stället, som de också drivit sedan en tid tillbaka.

Det är ingenting konstigt med att diskutera sänkt rösträttsålder. Tvärt om är rösträttsåldern egentligen väldigt godtyckligt satt. Det finns trots allt många kompetenta 16-åringar som kan mer om de politiska partierna och samhället i stort än de flesta 18-åringar gör. När Grön Ungdom i Stockholmsregionen gick så långt som att kräva rösträtt för alla barn, använde de dock ett annat argument, som nu Grön Ungdoms språkrör återanvänder. De menar att det handlar om demokrati. Det som jag invänder mot är just det argumentet.

Att alla ska ha rösträtt är en rättighetsfråga. Men huruvida den ska inkludera barn eller inte är väsensskild. Anledningen till att barn exkluderas från rösträtten är för att de just är barn. Ett barn ska aldrig kunna förväntas ta samma grad av ansvar som en vuxen.

Barn nekas rätt till att själva välja arbete, partner och huruvida hen ska ta en öl till maten. Det är ingen som ifrågasätter något av det, för ingen förväntar sig heller att barn ska kunna ta ansvar för sina egna handlingar. Det här är inte något nytt, utan det har tagits upp tidigare. Filosofen John Stuart Mill tog exempelvis upp det i sin berömda essä On Liberty i mitten av 1800-talet, då han beskrev vilka som inte skulle räknas bland de som skulle beviljas vissa centrala friheter:

”It is, perhaps, hardly necessary to say that this doctrine is meant to apply only to human beings in the maturity of their faculties. We are not speaking of children, or of young persons below the age which the law may fix as that of manhood or womanhood. Those who are still in a state to require being taken care of by others, must be protected against their own actions as well as against external injury.”

Mills resonemang har länge märkts av i de flesta länders lagstiftning, och även på internationella konventioner. FN har exempelvis en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, och en barnkonvention med barns rättigheter. Detta innebär förstås inte att barn inte är människor med vissa grundläggande rättigheter. De förväntas bara inte kunna ta ansvar för sina handlingar såsom vuxna, av fullt förståeliga skäl. Få skulle nog tycka att ett samhälle som inte gör någon åtskillnad på barn och vuxna är acceptabelt.

Det är inte annat än logiskt att barn som inte förväntas kunna ta ansvar för sina handlingar, inte heller ska få rösta. Barn är ändå barn. Men frågan om rösträttsålder handlar inte om barns rättigheter, utan om huruvida 16-åringar och 17-åringar borde räknas som barn eller som vuxna.

Grön Ungdoms språkrör har rätt i att flera länder sänkt rösträttsåldern från 18 till 16. Dessutom har 16-åringar och 17-åringar i Sverige i dag redan rösträtt i kyrkoval och rätt att förfoga över egna intjänade pengar, bland annat. Däremot har de till exempel fortfarande inte rätt att konsumera alkohol eller att gifta sig. Dessutom måste de även ha en målsman. Att de då ska ha rösträtt är inte en självklarhet. 

Sanningen är nog snarare att oavsett var rösträttsgränsen sätts kommer det att bli aningen godtyckligt. En del 14-åringar är trots allt mognare än en del 16-åringar. Även om alla (Nåja, kanske inte Grön Ungdom i Stockholmsregionen.) kan hålla med om att femåringar inte borde få rösta, är det omöjligt att sätta en gräns som är helt rättvis. Men det är inte nödvändigtvis exkluderande att inte bevilja barn rösträtt. I FN:s barnkonvention anses barn förresten vara de som är under 18 år. 

Därtill kan man också fråga sig om en person som anses gammal nog att få rösta, också borde anses vara myndig i lagens mening? Borde då 16-åringar också inte bli myndiga om de får rösträtt? Eller borde de just därför att de inte är myndiga, inte heller ha rösträtt?

Grön Ungdom verkar i stället vilja låtsas som att det är en fråga om demokratiska rättigheter, liksom införandet av den allmänna rösträtten var för snart 100 år sedan. Men frågan om rösträttsålder handlar egentligen om var vi drar gränsen mellan vuxna och barn. Och det mycket mer komplicerat än så.

Fredrik Hultman 

OMG MARKNADEN FUNGERAR INTE!

Jag har bestämt mig för att slippa använda föräldrarnas bilar och ska därför försöka skaffa mig en egen bil. Inte så konstigt egentligen. Med de pengar jag kommer kunna få genom studiebidrag- och lån när jag pluggar i höst, bör jag kunna skrapa ihop mig något som duger för ändamålet. Jag har inte tänkt mig något särskilt fancy. Den ska väl ha det mest grundläggande; fem säten, ratt och bagageutrymme. Tak är inte nödvändigt, vi bor ju ändå inte på norska västkusten. Jag har väl inte tänkt mig något som ska vara sönderrostat och där airbagen redan är utlöst, men i princip kan jag ta vad som helst.

Nu är det alltså dags! Jag har kollat runt och bestämt mig för att slå till. Tyvärr är det alldeles för dyrt för mig för att köpa en bil, så jag får helt enkelt hyra en. Jag kontaktar därför några företag som sköter detta, och de säger att allt är uthyrt, och jag ombeds stå i kö. Kötiden ligger mellan cirka 5 - 25 år. Så jag bör kunna få en bil lagom till att jag har fru och ett par barn. Till dess får jag helt enkelt ha en sele på ryggen där jag kan bära de andra i familjen. Lösningen är helt enkelt att jag får hitta någon som redan har lyckats hyra en bil, och sedan hyra av dem. För de som hade smarta föräldrar såg till att de stod i femton olika köer sedan födseln. Självklart får jag hyra till ett högre pris än vad som är satt, men vad är alternativet? Tanken är ju att alla ska ha råd med bil, och därför måste politiken gå in och reglera priserna på dem.

Visst låter det hela absurt? Detta gäller dock inte marknaden för bilar, utan för bostäder. Det är svårt, dyrt och olönsamt att bygga. Det finns en orsak till varför det är marknaden som inte är fri, som inte fungerar. Tyvärr verkar inte politikerna inse detta. Sossar och andra marknadsfiender vrålar högt och ofta: "titta, marknaden funkar inte. Detta måste fixas!" Istället för att se de problem som faktiskt finns.

Därför föreslår jag följande;

• Det måste vara tillåtet med fri prissättning på hyresbostadsmarknaden.

Vi ser att efterfrågan på bostäder är hög, men att det ändå inte byggs! Prissättningen är skev, och marknaden måste få sköta sig själv. Detta är största orsaken till ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter.

Följden av den socialistiska bostadspolitiken är att de som är betalningsstarka kan få en bostad genom att hyra i andra hand eller köpa sig en bostadsrätt. De med sämre ekonomiska förutsättningar kommer inte in på bostadsmarknaden på det sätt de möjligen skulle önska sig.

Att hitta bostad i Uppsala var definitivt svårare än vad jag tidigare trodde, och då är inte mina krav höga. Bara det går att ta sig in till universitet i rimlig tid, och om jag har tak över huvudet, så är jag nöjd. Och jag skulle gärna vilja slippa bo i husvagn.

Jag ser fram emot en höst i tält.

Filip Wiljander

Glad skattefridag!

Att Sverige är ett högskatteland är knappast någon nyhet, men det är sällan det framgår exakt hur höga skatterna är.

I dag infaller skattefridagen. Den bestäms genom att man först tittar på vad den genomsnittliga inkomsten är, vilket i dag är 27 800 kr/månad. Sedan lägger man ihop den personens totala skatter under ett år, vilket blir 241 800 kronor, inräknat moms och löneskatter (såsom arbetsgivaravgifter). Sedan räknar man helt enkelt ut vilken är den dag på året då en person med den lönen arbetat tillräckligt för att ha betalat av skatten, vilket i år blir 18 juli.

Jämfört med 2006, då alliansen kom till makten, är skillnaden mot tidigare stor. Då inföll dagen först 8 augusti. Skattetrycket för 2011 och 2012 var 44,2 % av BNP. Senaste gången det var så lågt hade ABBA just släppt sitt tredje album och statsministern hette Olof Palme (Det var dock ett år innan Astrid Lindgren fick skäl att skriva Pomperipossa i Monismanien, så helt optimalt var det knappast.)

Värre är dock att de senaste fyra åren har skattekvoten varit i princip oförändrad. Kanske inte konstigt med tanke på att jobbskatteavdragen genomfördes under första mandatperioden. Men det är ändå beklagligt att inte mer händer på det området.

En löntagare med genomsnittlig inkomst som i exemplet ovan, betalar 54,2 % av sin inkomst i skatt. Vidare betalar en låginkomsttagare, med en månadsinkomst på 18 600 kr/månad, 52,7 % av sin inkomst i skatt. Det är svårt att se hur det är rättvist att de med låga inkomster ska ge upp hälften av vad de tjänat. Det här visar mestadels på varför ett femte jobbskatteavdrag behövs.

Man kan ju hoppas att det dyker upp något sådant i höstbudgeten, men till dess får alla gotta sig över att årets skatter i alla fall är betalda.

(Källa till de flesta siffror är Skattefridagen 2013: På skattefronten intet nytt – skatten oförändrad fyra år i rad, skriven av Skattebetalarnas förening, som jag dessutom varmt rekommenderar. Hela rapporten finns att läsa här. Sveriges skattetryck de senaste fyrtio åren går att se här.)

Fredrik Hultman

Det här är Erik

Hej!

Jag heter Erik Elkan, är 18 år gammal och bosatt i Nacka kommun sedan 16 år tillbaka. Våren 2014 går jag ut samhällsprogrammet med inriktning beteendevetenskap på Påhlmans Gymnasium i Stockholm. Därefter ska jag söka en utbildning som inriktar sig mot globala frågor, exempelvis internationella relationer, mänskliga rättigheter eller freds- och konflikthantering.

I maj 2012 adjungerades jag till MUF Nackas styrelse och har sedan februari i år suttit som ledamot. Min huvuduppgift är politisk produktion, vilket innebär att jag ska skriva insändare, debattartiklar samt delta och följa debatter inom kommunen som vi i styrelsen anser viktiga.

För mig är till exempel frågor om utbildning viktiga!! Mer än till den grad att de är värda två utropstecken. Orsakerna till varför är många och kan ofta bli långtgående om man så vill, men ändå relevanta. Det som drar mig till utbildningsfrågor är att jag så ofta landar i slutsatsen att många utmaningar i samhällen kan komma att lösas enklare om fler fick en bra utbildning. Man kan i oräkneligt många fall i slutändan landa i att bristande utbildning är svaret på många problems uppkomst. Att jag landar i denna slutsats är jag naturligtvis inte ensam om. Det handlar inte om ifall jag ser på frågor om utbildning utifrån mina privata solglasögon eller (osäker om följande finns) MUF-blåa 3D-brillor. Slutsatsen framhäver sig oavsett.

Vad som förenar de alla anledningarna som finns, för att göra texten uthärdlig, omfattas i det av MUF flitigt använda ordet frihet. I en ytlig och kort förklaring av sambandet mellan utbildning och frihet kan man säga att det är genom utbildning vi får fler valmöjligheter, såväl när vi söker sommarjobb som heltidsanställning. Vi ges en ökad chans till en tryggare vardag senare i livet. Med rätt kunskaper i bagaget får vi större makt att bestämma mer och begränsas mindre.

Bra utbildning är alltså väldigt ofta nyckeln till frihet. Denna nyckel vi alla förtjänar att få, men dessvärre några blir utan. Detta är en viktig orsak till varför jag engagerar mig politiskt. Därutöver kan det sägas att bland det viktigaste hos en maktlös 18-åring (undertecknad), är inte vad personen kan åstadkomma, utan däremot att den försöker åstadkomma något åt det bättre. Det är därför jag skriver. Jag skriver inte för att skriva, utan jag gör det för att försöka säga något.

Till något helt annat: Min fritid! (Klicka inte i det röda krysset i högra hörnet, jag är snart färdig). På fritiden går en del av tiden åt avkoppling ute på landstället där jag ofta ägnar mig åt fritidsstudier i tyska eller franska, på ännu grundlig nivå. Badar när det är varmt ute, surprise. Spenderar också gärna tiden genom att umgås med nära vänner och en del annat. Fick jag med politik?

Vid frågor anknutna till mig som ledamot, kontakta erik.elkan@moderat.se

Det här är Sebastian

Mitt namn är Sebastian Ridderskans. Jag är 19 år och är ifrån Saltsjö-Boo. Jag har bott i Nacka hela mitt liv. Mitt liv som aktiv person har alltid funnits. Mitt intresse för påverkan och aktivt arbete växte fram i högstadiet och jag har nu varit involverad i såväl ungdomsråd, elevråd som elevkår. Mina största fritidssysselsättningar är teknikprodukter (gotta mig i allt som datorer har att erbjuda), umgås med vänner och självklart politik. Varför jag ville gå med i MUF var av två anledningar, dels för att göra påverkan på riktigt men även att de passade in i mitt tankesätt. Mycket utav MUF och Moderaternas frågor stämmer in för mycket utav det jag står för men min hjärtefråga är individens frihet och möjlighet att växa utan mothinder. Detta är något jag brinner allra mest för men jag är alltid öppen för diskussion, debatt och andra åsikter!

 

Sebastian Ridderskans

Om Sjöstedts tal i Almedalen

Detta är ett videoinlägg. För dig som vill se den i din telefon tryck på denna länk: http://youtu.be/mG7m8Kmq8aw