Vilka skulle sitta i Löfvens regering?

Tidigare under kvällen debatterade Reinfeldt mot Löfven. Många frågor avhandlades under debatten. En fråga som Löfven dock såg till att inte besvara, var vem han skulle försöka bilda regering med efter valet. 

Vad händer egentligen om Stefan Löfven vinner? Blir det en regering med Vänsterpartiet, som vill avskaffa läxor? Eller med Miljöpartiet, som vill införa 6-timmars arbetsdag? Eller med båda? 

Det är ingen som vet hur Löfvens regering skulle se ut, eller vilken politik den skulle föra. Det är djupt oärligt mot väljarna att inte ge några besked. Löfven hoppas dock att ingen ska märka det. Då kommer han inte behöva svara på jobbiga frågor om sina samarbetspartiers politik. 

Stefan Löfven går till val på att berätta om sin politik bara om han blir vald. Socialdemokraterna kommer inte att kunna regera på egen hand. De måste samarbeta med något annat parti. Så länge Löfven inte presenterar ett trovärdigt regeringsalternativ, så kommer ingen veta vilken politik han skulle föra som statsminister. Mot det står Alliansen, med Moderaterna i spetsen, som har regerat Sverige i åtta år. 

Inför valet finns det bara ett samlat regeringsalternativ, så länge Löfven inte berättar vem han skulle vilja regera med.

Kvaliteten är det avgörande

Vänsterpartiet vill sedan tidigare liksom under Jonas Sjöstedts tal i kväll i Almedalen, inte tillåta att privata aktörer i välfärden tar ut vinst. Vänstern måste ändra fokus från vinsternas storlek till att se kvaliteten i privat verksamhet och hur den kan förbättras där det brister.

När det debatteras om vinster är det bra att vara ödmjuk inför slutsatsen man drar utifrån storleken på vinsterna. Sambandet mellan hur en verksamhet blir sämre och storleken av dess vinstuttag är inget fast orsaksförhållande. Att privata aktörer tar ut vinst är rimligt eftersom de behöver ersättning för satsat kapital och den risk de tar. Dessutom är vinsterna som privata aktörer i Sverige tar ut i genomsnitt runt 2 procent av de totala intäkterna (Dagens Nyheter, 15/10-12).

Om till exempel resultaten sjunker för friskoleelever, ska man vara öppen för att det kan ligga andra orsaker bakom sänkningen, än hur stora vinster skolan tar ut. Samtidigt kan man fråga sig hur rörlig skolmarknaden skulle vara om Vänsterpartiet styrde. 70 procent av alla utbildningsplatser i friskolor skulle hotas (Friskolornas riksförbund, 5/10-12). Därför skulle det inte bli säkert om vänstern fick styra eftersom valfriheten skulle begränsas för såväl unga som äldre. Det problematiska ligger i att det sällan finns förståelse för hur andra faktorer bidrar till att privata alternativ ibland har dålig kvalitet, resultat eller löner.

2011 omsatte de större privata vård- och omsorgsföretagen närmare 85 miljarder (ökning med 30 procent från 2008-2011). Under samma period ökade antalet anställningar hos dessa företag med 25 000. Resultatet efter skatt låg på 4,5 miljarder och huvuddelen av vinsten, 3 miljarder, återinvesterades i företagen (Vårdföretagarna, 9/7-12). Så länge det blundas för denna statistik och man ger intryck av att de flesta privata företagen tar ut vinster och skickar dem till skatteparadis, så kommer kvaliteten varken att kunna säkerställas eller utvecklas.

Utgår man från ett förutbestämt och konstruerat problem hela tiden, det vill säga vinster, så blir lösningen inte den rätta när det väl visar sig vara kvaliteten som brister. Det är inte alltid som så att kvaliteten är dålig eftersom vinstuttag förekommer. Det som dessutom tas ut i vinst måste sättas i relation till hur mycket som återinvesteras.

Det måste riktas insatser som ökar kvaliteten. På friskolor kan Skolinspektionen fortsätta effektivisera sina kontroller av kvaliteten och stärka samarbetet med dem för att främja och säkra en fortsatt positiv utveckling. Regelverk som berör privata alternativ kan ses över i syfte att söka hinder som försvårar arbetet med att säkra kvaliteten. Tydligare och oftare uppföljning av privata verksamheter inom vård och omsorg kan också vara aktuellt. Det vore önskvärt om Vänsterpartiet med Jonas Sjöstedt vid rodret tog fasta på dessa aspekter också, för att ge en mer nyanserad och rättvis bild av privat verksamhet.

Huruvida vinstuttagen åtminstone kan begränsas eller inte är däremot en annan femma, som Vänsterpartiet emellertid inte är intresserade av att diskutera. 

Erik Elkan