Vilka skulle sitta i Löfvens regering?

Tidigare under kvällen debatterade Reinfeldt mot Löfven. Många frågor avhandlades under debatten. En fråga som Löfven dock såg till att inte besvara, var vem han skulle försöka bilda regering med efter valet. 

Vad händer egentligen om Stefan Löfven vinner? Blir det en regering med Vänsterpartiet, som vill avskaffa läxor? Eller med Miljöpartiet, som vill införa 6-timmars arbetsdag? Eller med båda? 

Det är ingen som vet hur Löfvens regering skulle se ut, eller vilken politik den skulle föra. Det är djupt oärligt mot väljarna att inte ge några besked. Löfven hoppas dock att ingen ska märka det. Då kommer han inte behöva svara på jobbiga frågor om sina samarbetspartiers politik. 

Stefan Löfven går till val på att berätta om sin politik bara om han blir vald. Socialdemokraterna kommer inte att kunna regera på egen hand. De måste samarbeta med något annat parti. Så länge Löfven inte presenterar ett trovärdigt regeringsalternativ, så kommer ingen veta vilken politik han skulle föra som statsminister. Mot det står Alliansen, med Moderaterna i spetsen, som har regerat Sverige i åtta år. 

Inför valet finns det bara ett samlat regeringsalternativ, så länge Löfven inte berättar vem han skulle vilja regera med.

MUF Nacka goes Rhetoric Boot Camp!

Olivers och Fredriks namnskyltar på Rhetoric Boot Camp med föreningstillhörighet

Under helgen var styrelseledamot Oliver Rykatkin och vice ordförande Fredrik Hultman på MUF Stockholms retorikutbildning. Utbildningen gavs som en förberedelse inför valåret så att distriktet ska ha många skickliga debattörer redo att ta skoldebatter och presentationer.

Under utbildningen fick deltagarna bland annat testa på att debattera olika ämnen utifrån olika ståndpunkter. Dessutom kom KDU:s förre ordförande Aron Modig för att ge råd och tips om hur man ska hantera debatter. Dessutom var MUF Stockholms förste vice ordförande tillika MUF Nackas förre ordförande, Sofia Fölster, där för att coacha deltagarna i att göra klasspresentationer.

Efter utbildningen är Oliver och Fredrik redo att ge sig ut och ta debatten, och fortsatt taggade inför valåret!

Hur röstar väljare?

Jag såg nyligen en dokumentär på UR play med Henrik Oscarsson och Sören Holmberg från Göteborgs universitet som framförde en studie de har hållit på med. Den kartlägger befolkningens väljarbeteenden så långt tillbaka som 1956 fram till 2010. 

Studien omfattar (bland annat) nästan 75 000 intervjuer vilka har legat till grund för olika slutsatser och använts för att uppmärksamma skillnader mellan då och nu. Ett särdrag i deras gedigna arbete är förstås att de har lyckats få med alla sjutton riksdagsval under den här perioden.

En intressant iakttagelse är att över 50 procent av folket kände sig identifierade med ett politiskt parti när mätningen började. Oscarsson och Holmberg har kunnat fastställa att den andelen har sjunkit hela vägen ned till runt 17 procent. Vad det beror på är förstås det intressanta och det som vi kan dra lärdom av. Deras slutsats, vilken egentligen inte är så förvånande, är att partierna har närmat sig varandra ideologiskt. Med detta klarlagt så är det upp till oss som figurerar inom politiken att synliggöra inte bara oppositionens skillnader gentemot oss, utan också hur olika ståndpunkter har bäring rent ideologiskt. Som hjälp på traven kan vi lära av våra systerpartier i till exempel Norge och Danmark, där respektives andel inte har tappat under 2000-talet.

Vad som följer av att färre känner partiidentifikation i tillräckligt hög utsträckning är att fler röstar olika val för val, alltså blir det mer rörlighet. Utgår man från studien har väljarnas rörlighet nästan fyrdubblats sedan mitten på 1950-talet. Vi som sysslar med politik kan därför befara att valet 2014 innebär ett liknande mönster. Något signifikant som dock ska tilläggas är att när väljare byter parti blir det i regel till något annat som tillhör samma block. Det i sig betyder att höger-vänsterskalan, som kännetecknar ideologier, inte är helt urholkad - men vi måste överväga olika sätt att stärka den.

En till typ av beteende som vi har ganska bra kännedom om men som behöver motarbetas, är så kallad taktikröstning. I korthet handlar det om att man inte självfallet röstar efter egen önskan, utan på ett parti som ser ut att sjunga på den sista refrängen (åka ur riksdagen). Till exempel hade Kristdemokraterna och Centerpartiet stor hjälp av stödrösterna i förra valet. Vi i Alliansen behöver motarbeta det här genom att jobba för större förtroende från fler potentiella väljare. I dag ligger nämligen taktikröstningen omkring 16 procent medan den för 30-40 år sedan låg på bara 5 procent. Jag betvivlar dock att prognosen inte skulle kunna vända, mot bakgrund av hur många muffare det är som kämpar med allt från dörrknackningar och skolkampanjer, till personliga samtal på festivaler och utanför köpcentrum.

Vid sidan om förtroendet och partiidentifikationen är det sakfrågorna som alltid har spelar en stor roll. En konklusion av den ökade rörligheten beskriven ovan, är att den är starkt beroende av vilket parti som äger vilka sakfrågor. Det är ingen nyhet och därför kan vi också vänta oss det 2014. Alliansen måste fortsätta i samma goda anda att markera vilka som äger sakfrågor som ekonomi, sysselsättning och utbildning. Om vi fortsätter att aktivt arbeta med det som vi är bäst på, kan vi vänta oss en mindre rörlighet bland väljare likväl som taktikröstare.

Socialdemokraterna har i årtionden suttit vid makten och haft störst sakfrågeägarskap. Det är emellertid 2000-talet och Alliansen har en stor chans att i kommande val behålla ägarskapet i både regeringsfrågan och dess sakfrågor. Anledningen till sossarnas långvariga dominans i regeringsställning berodde just på att de ägde dessa frågor. När vi tog makten på 1970- och 1990-talet lyckades vi inte behålla tillräckligt förtroende, däremot 2006 och 2010. Alliansen är det enda regeringsdugliga alternativet - inte bara för att det knappt ett år kvar till valet inte finns något annat - utan för att vi har den bästa politiken.

Källor:
Oscarsson, Henrik & Holmberg, Sören (2013). Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik
http://www.bokus.com/bok/9789139112860/nya-svenska-valjare/
Senaste rapporten, om 2010 års riksdagsval: Statistiska centralbyrån (2013). Allt mer lättrörliga väljare - Vad är nytt och vad är gammalt?
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME09BR1302.pdf

Erik Elkan

Hej hej, Sebastian här!

Detta är mitt första blogginlägg här och tänkte börja ganska basic genom att förklara hur man engagerar sig. Jag tänkte berätta min historia kortfattat, så häng med!

Min politiska resa började med elevrådet på grundskolan, detta för att stå upp för vad vi elever tyckte och tänkte och denna tanke spred sig i mitt huvud. Att engagera sig i politik är att ta vidare sina tankar och åsikter och samla dem med andra och faktiskt göra skillnad genom att visa att man bryr sig!

Om du är intresserad av politik samt tänker på att engagera dig så är det inte ”Hopp! Nu ska jag kunna allt och veta allt”. Utan det är mer ”learning by doing”.

Jag bestämde mig för att bli aktiv och engagerad inom politiken i vintras(efter att ha väntat två år då jag lagt min dyra tid på annat). Även om jag sagt att jag varit moderat så ville jag veta vad jag egentligen stod politiskt. Så en kväll ägnades åt att läsa igenom de olika partiernas (och ungdomsförbundens) politik A-Ö, där de kortfattat går igenom deras olika politik i olika ämnen. Då kom jag fram till att min teori var rätt. Moderaterna och MUF var mitt val.

Efter detta så kände mig lite som ett borttappat barn i matvarubutiken. Jag letade desperat efter mer fördjupningar och papper men snabbt fick jag berättat ”Allt kommer, ta det lugnt!”.

MUF Nacka tog väl hand om mig mycket väl och introducerade mig till bland annat MSU Stockholms onsdagsfika. Här var det en ny dörr som öppnade sig för mig. Talare som föreläste om politiska frågor, diskussioner och mingel var stående på mitt schema varje vecka och jag fick många vänner och ökad kunskap. Jag lärde mig allt mer och politik var som mitt godis. Debatter i riksdagen samt mellan partiledare var allt bättre än Scrubs.

I somras adjungerades jag in i MUF Nackas styrelse och fick då insikt i planeringen och hur en politisk förening fungerar. Nu fick jag sitta med på partiföreningens gruppmöten och fick allt större förståelse för hur olika saker fungerar, däribland samarbetet mellan partiföreningen och ungdomsföreningen. När en förfrågan kom ifall jag ville kandidera till kommunfullmäktige så svarade jag med ett bestämt JA! Jag ville fördjupa mig ännu mer i politiken, göra skillnad och lära mig om mer seriös politik.

Nu har det gått en tid. Jag har deltagit på utbildningar med MUF (otroligt fantastiska sådana!) och Moderaternas (otroligt lärorika!). Och nu i veckan kom det ett litet brev ned i brevlådan. Innehållet var MUF Nackas kandidater i provvalet, och i samma stund insåg jag att min övningskörning var slut.
 
Nu är jag politiker på riktigt.

Sebastian Ridderskans