Hej hej, Sebastian här!

Detta är mitt första blogginlägg här och tänkte börja ganska basic genom att förklara hur man engagerar sig. Jag tänkte berätta min historia kortfattat, så häng med!

Min politiska resa började med elevrådet på grundskolan, detta för att stå upp för vad vi elever tyckte och tänkte och denna tanke spred sig i mitt huvud. Att engagera sig i politik är att ta vidare sina tankar och åsikter och samla dem med andra och faktiskt göra skillnad genom att visa att man bryr sig!

Om du är intresserad av politik samt tänker på att engagera dig så är det inte ”Hopp! Nu ska jag kunna allt och veta allt”. Utan det är mer ”learning by doing”.

Jag bestämde mig för att bli aktiv och engagerad inom politiken i vintras(efter att ha väntat två år då jag lagt min dyra tid på annat). Även om jag sagt att jag varit moderat så ville jag veta vad jag egentligen stod politiskt. Så en kväll ägnades åt att läsa igenom de olika partiernas (och ungdomsförbundens) politik A-Ö, där de kortfattat går igenom deras olika politik i olika ämnen. Då kom jag fram till att min teori var rätt. Moderaterna och MUF var mitt val.

Efter detta så kände mig lite som ett borttappat barn i matvarubutiken. Jag letade desperat efter mer fördjupningar och papper men snabbt fick jag berättat ”Allt kommer, ta det lugnt!”.

MUF Nacka tog väl hand om mig mycket väl och introducerade mig till bland annat MSU Stockholms onsdagsfika. Här var det en ny dörr som öppnade sig för mig. Talare som föreläste om politiska frågor, diskussioner och mingel var stående på mitt schema varje vecka och jag fick många vänner och ökad kunskap. Jag lärde mig allt mer och politik var som mitt godis. Debatter i riksdagen samt mellan partiledare var allt bättre än Scrubs.

I somras adjungerades jag in i MUF Nackas styrelse och fick då insikt i planeringen och hur en politisk förening fungerar. Nu fick jag sitta med på partiföreningens gruppmöten och fick allt större förståelse för hur olika saker fungerar, däribland samarbetet mellan partiföreningen och ungdomsföreningen. När en förfrågan kom ifall jag ville kandidera till kommunfullmäktige så svarade jag med ett bestämt JA! Jag ville fördjupa mig ännu mer i politiken, göra skillnad och lära mig om mer seriös politik.

Nu har det gått en tid. Jag har deltagit på utbildningar med MUF (otroligt fantastiska sådana!) och Moderaternas (otroligt lärorika!). Och nu i veckan kom det ett litet brev ned i brevlådan. Innehållet var MUF Nackas kandidater i provvalet, och i samma stund insåg jag att min övningskörning var slut.
 
Nu är jag politiker på riktigt.

Sebastian Ridderskans

MUF Stockholms höstutbildning 2013

MUF Stockholms ordförande, Jessica Rosencrantz, inleder höstutbildningen.

Under helgen var MUF Nackas styrelse på MUF Stockholms höstutbildning. Höstutbildningen hålls årligen och bjuder alltid på många spännande talare. Höjdpunkterna i år var bland annat Christoffer Fjellner, europaparlamentariker och tidigare MUF-ordförande, Konstantinos Kyranakis, ordförande för MUF:s internationella paraplyorganisation YEPP, samt Anna König Jerlemyr, socialborgarråd Stockholms stad.

Bland helgens talare märktes också många unga kandidater. Bland andra Sofia Fölster, vice ordförande för MUF Stockholm och tidigare ordförande för MUF Nacka, som nu kandiderar till riksdagen och kommunfullmäktige. Bland andra riksdagskandidater märktes Jessica Rosencrantz, MUF Stockholms ordförande som kandiderar för att bli omvald, och Erik Ottoson, distriktstyrelseledamot för MUF Stockholm och kretsordförande för Moderaterna i Huddinge. Dessutom var Arba Kokalari där, MUF:s internationella sekreterare, som nu kandiderar till Europaparlamentet

Eftersom fokus låg på valet nästa år, handlade många av passen om viktiga frågor inför valet. Allt från arbetsmarknadspolitik till stöd för personer som lider av psykisk ohälsa togs upp under de olika passen.

Efter en lång och lärorik helg är hela styrelsen redo att inleda supervalåret 2014!

MUF:s internationella sekreterare, Arba Kokalari, presenterar YEPP:s ordförande Konstantinos Kyranakis

Presidiet goes Höstkonvent

Filip & Fredrik (presidiet) tillsammans med Anna Kinberg Batra

I helgen var presidiet, Filip & Fredrik, återigen på utbildning. Denna gång handlade det om Moderata Studenters Höstkonvent. Moderata Studenter, också känt som MST, är en relativt ny del av MUF som riktar sig enbart till medlemmar som studerar på högskola och universitet. Som medlem i MUF kan man skriva in sig i en MST-förening samtidigt. Filip & Fredrik är båda medlemmar i MST Uppsala parallellt med att de sitter i MUF Nackas styrelse.

Höstkonventet varade under två dagar och bjöd på flera intressanta talare, paneldebatter och seminarier. Första dagen talade bland andra Filip Solsjö, andre vice ordförande i MUF Stockholm och handläggare i riksdagens utbildningsutskott, om alliansens utbildningspolitik. Sedan talade teknologie doktorn tillika samhällsdebattören Nima Sanandaji om sin nya bok, Krympande eller växande städer? I boken ger han nya perspektiv på landsbygdsfrågor och hur avbefolkning bör hanteras.

Under kvällen hölls en traditionsenlig bankett. På den gjorde Filip sin talardebut, där han bland annat tackade för det väl anordnade konventet.

Under den andra dagen bjöds det bland mycket annat på en genomgång av Moderaternas politik på grundskole- och gymnasienivå av Markus Nordström, gruppledare för moderaterna i Stockholms stads utbildningsnämnd. En av MUFs kandidater till Europaparlamentet, Arba Kokalari var också där och talade om sin syn på EU, bland annat. Konventet avslutades med att Anna Kinberg Batra, gruppledare i riksdagen och ordförande för riksdagens finansutskott samt Nackabo, gick igenom oppositionens budgetar.

Efter en lärorik och trevlig helg är Filip & Fredrik nu taggade till tusen för att gå på Muf Stockholms Höstutbildning under kommande helg!

Filip håller tal under middagen (och blåser bubblor samtidigt)

Filip & Fredrik på Futurum!

f.v. Fredrik Hultman, Magdalena Gerger (VD för Systembolaget) och Filip Wiljander

Under helgen var ordförande Filip Wiljander och vice ordförande Fredrik Hultman på MUF Stockholms spetsutbildning Futurum. Filip & Fredrik antogs båda till utbildningen tidigare i år. Utbildningen består av tre utbildningshelger, med fokus på politik, ledarskap och kommunikation. Det andra utbildningstillfället gick av stapeln under helgen i landstingshuset, och handlade om ledarskap.

Utbildningen bestod av flera workshoppar och talarpass. De tre talarna som var där hade alla lång erfarenhet av ledarskap. Först ut var Jan Berg, egenföretagare och tidigare anställd på Försvarsmakten. Jan gick igenom flera olika ledarskapsmetoder, och hade en stor expertis på området. Andre talare var tidigare MUF-ordföranden och nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, som gav ett mer politiskt perspektiv på ledarskap. Siste talare var Magdalena Gerger, VD för Systembolaget. Hon har även lång erfarenhet av ledarskap efter att bland annat ha suttit i Ikeas styrelse. Hon gav ett mera organisatoriskt perspektiv på ledarskapsrollen utifrån sina erfarenheter.

Workshopparna varvade talarpassen och gav alla deltagarna nya insikter. Workshopparna handlade främst om hur var och en kunde utvecklas och förbättra sig själv som ledare. Det kanske intressantaste inslaget var ett test i vad som motiverar en till att utföra uppgifter.

Efter en intressant utbildningshelg, ser nu Filip & Fredrik framemot den sista utbildningshelgen om kommunikation som äger rum i slutet av november. Hela Futurum-utbildningen avslutas dock med en examinationsresa, till en ännu obestämd ort.

Några tankar om budgeten

Under senaste veckan har det uppstått stora diskussioner kring regeringens budget. För det mesta har det kanske handlat om hur Stefan Löfven och Magdalena Andersson en gång för alla förkastar Mona Sahlins löfte om att aldrig ge SD något inflytande. Det intressanta är kanske varför de väljer att göra så. Det som förmått S att plötsligt skräddarsy förslag för att få SD:s stöd i riksdagen är skattesänkningar, som också föranlett kraftiga reaktioner från V och MP m.fl. Detta inlägg får helt enkelt syfta till att räta ut några frågetecken kring det:

Så vad är det för skattesänkningar det handlar om?

Först och främst accepterar oppositionen en av regeringens skattesänkningar, det vill säga den för pensionärer. Det femte jobbskatteavdraget är de dock delade kring. Men den skattesänkning som föranlett detta oväntade samarbete är dock höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Så vad innebär en höjd brytpunkt?

I dag beskattas inkomster under den så kallade brytpunkten med enbart kommunal skatt. Den kommunala skattesatsen varierar, men rör sig inom spannet 28-34 % av inkomsten beroende på kommun. Så fort inkomsten blir högre än brytpunkten beskattas pengarna som man tjänar därefter med statlig inkomstskatt. Hela inkomsten beläggs inte med statlig inkomstskatt, utan bara på de pengar som tjänas över brytpunkten. Den statliga skatten som läggs på är 20 % (förutsatt att man inte också betalar värnskatt). Med den statliga inkomstskatten ökar skattesatsen alltså gradvis.

Förslaget som regeringen lagt i sin budgetproposition, skulle höja brytpunkten från drygt 420 000 kr/år till 435 000 kr/år. Det betyder således att de 15 000 kronorna inte skulle beskattas med statlig inkomstskatt. Alla som tjänar 420 000 kr/år får alltså en skattesänkning. Det skulle dessutom innebära att enbart 26 % av Sveriges inkomsttagare betalar statlig inkomstskatt, jämfört med 29 % i dag. De 3 % som undantas statlig inkomstskatt motsvarar 110 000 personer.

Men bortom det tekniska, vad är alliansens poäng med att höja brytpunkten?

En höjd brytpunkt skulle främst gynna personer med medelinkomster. De som nu ligger inom inkomstsspannet som helt skulle undantas statlig skatt är exempelvis lärare.

I media och på diverse ledarsidor tas dock ofta upp att exempelvis städare inte får någon skattesänkning genom den höjda brytpunkten. Anledningen är dock att eftersom låginkomsttagare inte betalar statlig skatt till att börja med, så påverkas de inte av sänkningen. Däremot så får även de sänkt skatt genom det femte jobbskatteavdraget. Bostadsbidraget höjs också, vilket i högre grad gynnar låginkomsttagare.

Alliansen har, med moderaterna i spetsen, gång på gång prioriterat att låta personer med lägre inkomster behålla mer efter skatt. I ett land där skatteuttaget på en genomsnittlig inkomst är över 50 %, kan det inte vara annat än rimligt att fortsätta sänka skatten, på alla sätt och vis. 

(Siffrorna i artikeln är tagna från budgetpropositionen, sida 212, som kan läsas här)

Gröna resonemang om rösträtten

De senaste veckorna har Grön Ungdom varit ute och förespråkat sänkt rösträttsålder. De vill att rösträttsåldern ska sänkas till 16 år. Det är inte första gången något sådant händer. I fjol gick Grön ungdom i Stockholmsregionen steget längre genom att kräva rösträtt för alla under arton, till och med spädbarn. Det förslaget antogs aldrig av Miljöpartiets kongress, men nu driver Grön Ungdom alltså frågan om sänkt rösträttsålder i stället, som de också drivit sedan en tid tillbaka.

Det är ingenting konstigt med att diskutera sänkt rösträttsålder. Tvärt om är rösträttsåldern egentligen väldigt godtyckligt satt. Det finns trots allt många kompetenta 16-åringar som kan mer om de politiska partierna och samhället i stort än de flesta 18-åringar gör. När Grön Ungdom i Stockholmsregionen gick så långt som att kräva rösträtt för alla barn, använde de dock ett annat argument, som nu Grön Ungdoms språkrör återanvänder. De menar att det handlar om demokrati. Det som jag invänder mot är just det argumentet.

Att alla ska ha rösträtt är en rättighetsfråga. Men huruvida den ska inkludera barn eller inte är väsensskild. Anledningen till att barn exkluderas från rösträtten är för att de just är barn. Ett barn ska aldrig kunna förväntas ta samma grad av ansvar som en vuxen.

Barn nekas rätt till att själva välja arbete, partner och huruvida hen ska ta en öl till maten. Det är ingen som ifrågasätter något av det, för ingen förväntar sig heller att barn ska kunna ta ansvar för sina egna handlingar. Det här är inte något nytt, utan det har tagits upp tidigare. Filosofen John Stuart Mill tog exempelvis upp det i sin berömda essä On Liberty i mitten av 1800-talet, då han beskrev vilka som inte skulle räknas bland de som skulle beviljas vissa centrala friheter:

”It is, perhaps, hardly necessary to say that this doctrine is meant to apply only to human beings in the maturity of their faculties. We are not speaking of children, or of young persons below the age which the law may fix as that of manhood or womanhood. Those who are still in a state to require being taken care of by others, must be protected against their own actions as well as against external injury.”

Mills resonemang har länge märkts av i de flesta länders lagstiftning, och även på internationella konventioner. FN har exempelvis en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, och en barnkonvention med barns rättigheter. Detta innebär förstås inte att barn inte är människor med vissa grundläggande rättigheter. De förväntas bara inte kunna ta ansvar för sina handlingar såsom vuxna, av fullt förståeliga skäl. Få skulle nog tycka att ett samhälle som inte gör någon åtskillnad på barn och vuxna är acceptabelt.

Det är inte annat än logiskt att barn som inte förväntas kunna ta ansvar för sina handlingar, inte heller ska få rösta. Barn är ändå barn. Men frågan om rösträttsålder handlar inte om barns rättigheter, utan om huruvida 16-åringar och 17-åringar borde räknas som barn eller som vuxna.

Grön Ungdoms språkrör har rätt i att flera länder sänkt rösträttsåldern från 18 till 16. Dessutom har 16-åringar och 17-åringar i Sverige i dag redan rösträtt i kyrkoval och rätt att förfoga över egna intjänade pengar, bland annat. Däremot har de till exempel fortfarande inte rätt att konsumera alkohol eller att gifta sig. Dessutom måste de även ha en målsman. Att de då ska ha rösträtt är inte en självklarhet. 

Sanningen är nog snarare att oavsett var rösträttsgränsen sätts kommer det att bli aningen godtyckligt. En del 14-åringar är trots allt mognare än en del 16-åringar. Även om alla (Nåja, kanske inte Grön Ungdom i Stockholmsregionen.) kan hålla med om att femåringar inte borde få rösta, är det omöjligt att sätta en gräns som är helt rättvis. Men det är inte nödvändigtvis exkluderande att inte bevilja barn rösträtt. I FN:s barnkonvention anses barn förresten vara de som är under 18 år. 

Därtill kan man också fråga sig om en person som anses gammal nog att få rösta, också borde anses vara myndig i lagens mening? Borde då 16-åringar också inte bli myndiga om de får rösträtt? Eller borde de just därför att de inte är myndiga, inte heller ha rösträtt?

Grön Ungdom verkar i stället vilja låtsas som att det är en fråga om demokratiska rättigheter, liksom införandet av den allmänna rösträtten var för snart 100 år sedan. Men frågan om rösträttsålder handlar egentligen om var vi drar gränsen mellan vuxna och barn. Och det mycket mer komplicerat än så.

Fredrik Hultman 

OMG MARKNADEN FUNGERAR INTE!

Jag har bestämt mig för att slippa använda föräldrarnas bilar och ska därför försöka skaffa mig en egen bil. Inte så konstigt egentligen. Med de pengar jag kommer kunna få genom studiebidrag- och lån när jag pluggar i höst, bör jag kunna skrapa ihop mig något som duger för ändamålet. Jag har inte tänkt mig något särskilt fancy. Den ska väl ha det mest grundläggande; fem säten, ratt och bagageutrymme. Tak är inte nödvändigt, vi bor ju ändå inte på norska västkusten. Jag har väl inte tänkt mig något som ska vara sönderrostat och där airbagen redan är utlöst, men i princip kan jag ta vad som helst.

Nu är det alltså dags! Jag har kollat runt och bestämt mig för att slå till. Tyvärr är det alldeles för dyrt för mig för att köpa en bil, så jag får helt enkelt hyra en. Jag kontaktar därför några företag som sköter detta, och de säger att allt är uthyrt, och jag ombeds stå i kö. Kötiden ligger mellan cirka 5 - 25 år. Så jag bör kunna få en bil lagom till att jag har fru och ett par barn. Till dess får jag helt enkelt ha en sele på ryggen där jag kan bära de andra i familjen. Lösningen är helt enkelt att jag får hitta någon som redan har lyckats hyra en bil, och sedan hyra av dem. För de som hade smarta föräldrar såg till att de stod i femton olika köer sedan födseln. Självklart får jag hyra till ett högre pris än vad som är satt, men vad är alternativet? Tanken är ju att alla ska ha råd med bil, och därför måste politiken gå in och reglera priserna på dem.

Visst låter det hela absurt? Detta gäller dock inte marknaden för bilar, utan för bostäder. Det är svårt, dyrt och olönsamt att bygga. Det finns en orsak till varför det är marknaden som inte är fri, som inte fungerar. Tyvärr verkar inte politikerna inse detta. Sossar och andra marknadsfiender vrålar högt och ofta: "titta, marknaden funkar inte. Detta måste fixas!" Istället för att se de problem som faktiskt finns.

Därför föreslår jag följande;

• Det måste vara tillåtet med fri prissättning på hyresbostadsmarknaden.

Vi ser att efterfrågan på bostäder är hög, men att det ändå inte byggs! Prissättningen är skev, och marknaden måste få sköta sig själv. Detta är största orsaken till ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter.

Följden av den socialistiska bostadspolitiken är att de som är betalningsstarka kan få en bostad genom att hyra i andra hand eller köpa sig en bostadsrätt. De med sämre ekonomiska förutsättningar kommer inte in på bostadsmarknaden på det sätt de möjligen skulle önska sig.

Att hitta bostad i Uppsala var definitivt svårare än vad jag tidigare trodde, och då är inte mina krav höga. Bara det går att ta sig in till universitet i rimlig tid, och om jag har tak över huvudet, så är jag nöjd. Och jag skulle gärna vilja slippa bo i husvagn.

Jag ser fram emot en höst i tält.

Filip Wiljander