Gröna resonemang om rösträtten

De senaste veckorna har Grön Ungdom varit ute och förespråkat sänkt rösträttsålder. De vill att rösträttsåldern ska sänkas till 16 år. Det är inte första gången något sådant händer. I fjol gick Grön ungdom i Stockholmsregionen steget längre genom att kräva rösträtt för alla under arton, till och med spädbarn. Det förslaget antogs aldrig av Miljöpartiets kongress, men nu driver Grön Ungdom alltså frågan om sänkt rösträttsålder i stället, som de också drivit sedan en tid tillbaka.

Det är ingenting konstigt med att diskutera sänkt rösträttsålder. Tvärt om är rösträttsåldern egentligen väldigt godtyckligt satt. Det finns trots allt många kompetenta 16-åringar som kan mer om de politiska partierna och samhället i stort än de flesta 18-åringar gör. När Grön Ungdom i Stockholmsregionen gick så långt som att kräva rösträtt för alla barn, använde de dock ett annat argument, som nu Grön Ungdoms språkrör återanvänder. De menar att det handlar om demokrati. Det som jag invänder mot är just det argumentet.

Att alla ska ha rösträtt är en rättighetsfråga. Men huruvida den ska inkludera barn eller inte är väsensskild. Anledningen till att barn exkluderas från rösträtten är för att de just är barn. Ett barn ska aldrig kunna förväntas ta samma grad av ansvar som en vuxen.

Barn nekas rätt till att själva välja arbete, partner och huruvida hen ska ta en öl till maten. Det är ingen som ifrågasätter något av det, för ingen förväntar sig heller att barn ska kunna ta ansvar för sina egna handlingar. Det här är inte något nytt, utan det har tagits upp tidigare. Filosofen John Stuart Mill tog exempelvis upp det i sin berömda essä On Liberty i mitten av 1800-talet, då han beskrev vilka som inte skulle räknas bland de som skulle beviljas vissa centrala friheter:

”It is, perhaps, hardly necessary to say that this doctrine is meant to apply only to human beings in the maturity of their faculties. We are not speaking of children, or of young persons below the age which the law may fix as that of manhood or womanhood. Those who are still in a state to require being taken care of by others, must be protected against their own actions as well as against external injury.”

Mills resonemang har länge märkts av i de flesta länders lagstiftning, och även på internationella konventioner. FN har exempelvis en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, och en barnkonvention med barns rättigheter. Detta innebär förstås inte att barn inte är människor med vissa grundläggande rättigheter. De förväntas bara inte kunna ta ansvar för sina handlingar såsom vuxna, av fullt förståeliga skäl. Få skulle nog tycka att ett samhälle som inte gör någon åtskillnad på barn och vuxna är acceptabelt.

Det är inte annat än logiskt att barn som inte förväntas kunna ta ansvar för sina handlingar, inte heller ska få rösta. Barn är ändå barn. Men frågan om rösträttsålder handlar inte om barns rättigheter, utan om huruvida 16-åringar och 17-åringar borde räknas som barn eller som vuxna.

Grön Ungdoms språkrör har rätt i att flera länder sänkt rösträttsåldern från 18 till 16. Dessutom har 16-åringar och 17-åringar i Sverige i dag redan rösträtt i kyrkoval och rätt att förfoga över egna intjänade pengar, bland annat. Däremot har de till exempel fortfarande inte rätt att konsumera alkohol eller att gifta sig. Dessutom måste de även ha en målsman. Att de då ska ha rösträtt är inte en självklarhet. 

Sanningen är nog snarare att oavsett var rösträttsgränsen sätts kommer det att bli aningen godtyckligt. En del 14-åringar är trots allt mognare än en del 16-åringar. Även om alla (Nåja, kanske inte Grön Ungdom i Stockholmsregionen.) kan hålla med om att femåringar inte borde få rösta, är det omöjligt att sätta en gräns som är helt rättvis. Men det är inte nödvändigtvis exkluderande att inte bevilja barn rösträtt. I FN:s barnkonvention anses barn förresten vara de som är under 18 år. 

Därtill kan man också fråga sig om en person som anses gammal nog att få rösta, också borde anses vara myndig i lagens mening? Borde då 16-åringar också inte bli myndiga om de får rösträtt? Eller borde de just därför att de inte är myndiga, inte heller ha rösträtt?

Grön Ungdom verkar i stället vilja låtsas som att det är en fråga om demokratiska rättigheter, liksom införandet av den allmänna rösträtten var för snart 100 år sedan. Men frågan om rösträttsålder handlar egentligen om var vi drar gränsen mellan vuxna och barn. Och det mycket mer komplicerat än så.

Fredrik Hultman 

OMG MARKNADEN FUNGERAR INTE!

Jag har bestämt mig för att slippa använda föräldrarnas bilar och ska därför försöka skaffa mig en egen bil. Inte så konstigt egentligen. Med de pengar jag kommer kunna få genom studiebidrag- och lån när jag pluggar i höst, bör jag kunna skrapa ihop mig något som duger för ändamålet. Jag har inte tänkt mig något särskilt fancy. Den ska väl ha det mest grundläggande; fem säten, ratt och bagageutrymme. Tak är inte nödvändigt, vi bor ju ändå inte på norska västkusten. Jag har väl inte tänkt mig något som ska vara sönderrostat och där airbagen redan är utlöst, men i princip kan jag ta vad som helst.

Nu är det alltså dags! Jag har kollat runt och bestämt mig för att slå till. Tyvärr är det alldeles för dyrt för mig för att köpa en bil, så jag får helt enkelt hyra en. Jag kontaktar därför några företag som sköter detta, och de säger att allt är uthyrt, och jag ombeds stå i kö. Kötiden ligger mellan cirka 5 - 25 år. Så jag bör kunna få en bil lagom till att jag har fru och ett par barn. Till dess får jag helt enkelt ha en sele på ryggen där jag kan bära de andra i familjen. Lösningen är helt enkelt att jag får hitta någon som redan har lyckats hyra en bil, och sedan hyra av dem. För de som hade smarta föräldrar såg till att de stod i femton olika köer sedan födseln. Självklart får jag hyra till ett högre pris än vad som är satt, men vad är alternativet? Tanken är ju att alla ska ha råd med bil, och därför måste politiken gå in och reglera priserna på dem.

Visst låter det hela absurt? Detta gäller dock inte marknaden för bilar, utan för bostäder. Det är svårt, dyrt och olönsamt att bygga. Det finns en orsak till varför det är marknaden som inte är fri, som inte fungerar. Tyvärr verkar inte politikerna inse detta. Sossar och andra marknadsfiender vrålar högt och ofta: "titta, marknaden funkar inte. Detta måste fixas!" Istället för att se de problem som faktiskt finns.

Därför föreslår jag följande;

• Det måste vara tillåtet med fri prissättning på hyresbostadsmarknaden.

Vi ser att efterfrågan på bostäder är hög, men att det ändå inte byggs! Prissättningen är skev, och marknaden måste få sköta sig själv. Detta är största orsaken till ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter.

Följden av den socialistiska bostadspolitiken är att de som är betalningsstarka kan få en bostad genom att hyra i andra hand eller köpa sig en bostadsrätt. De med sämre ekonomiska förutsättningar kommer inte in på bostadsmarknaden på det sätt de möjligen skulle önska sig.

Att hitta bostad i Uppsala var definitivt svårare än vad jag tidigare trodde, och då är inte mina krav höga. Bara det går att ta sig in till universitet i rimlig tid, och om jag har tak över huvudet, så är jag nöjd. Och jag skulle gärna vilja slippa bo i husvagn.

Jag ser fram emot en höst i tält.

Filip Wiljander