Jag såg nyligen en dokumentär på UR play med Henrik Oscarsson och Sören Holmberg från Göteborgs universitet som framförde en studie de har hållit på med. Den kartlägger befolkningens väljarbeteenden så långt tillbaka som 1956 fram till 2010.
Studien omfattar (bland annat) nästan 75 000 intervjuer vilka har legat till grund för olika slutsatser och använts för att uppmärksamma skillnader mellan då och nu. Ett särdrag i deras gedigna arbete är förstås att de har lyckats få med alla sjutton riksdagsval under den här perioden.
En intressant iakttagelse är att över 50 procent av folket kände sig identifierade med ett politiskt parti när mätningen började. Oscarsson och Holmberg har kunnat fastställa att den andelen har sjunkit hela vägen ned till runt 17 procent. Vad det beror på är förstås det intressanta och det som vi kan dra lärdom av. Deras slutsats, vilken egentligen inte är så förvånande, är att partierna har närmat sig varandra ideologiskt. Med detta klarlagt så är det upp till oss som figurerar inom politiken att synliggöra inte bara oppositionens skillnader gentemot oss, utan också hur olika ståndpunkter har bäring rent ideologiskt. Som hjälp på traven kan vi lära av våra systerpartier i till exempel Norge och Danmark, där respektives andel inte har tappat under 2000-talet.
Vad som följer av att färre känner partiidentifikation i tillräckligt hög utsträckning är att fler röstar olika val för val, alltså blir det mer rörlighet. Utgår man från studien har väljarnas rörlighet nästan fyrdubblats sedan mitten på 1950-talet. Vi som sysslar med politik kan därför befara att valet 2014 innebär ett liknande mönster. Något signifikant som dock ska tilläggas är att när väljare byter parti blir det i regel till något annat som tillhör samma block. Det i sig betyder att höger-vänsterskalan, som kännetecknar ideologier, inte är helt urholkad - men vi måste överväga olika sätt att stärka den.
En till typ av beteende som vi har ganska bra kännedom om men som behöver motarbetas, är så kallad taktikröstning. I korthet handlar det om att man inte självfallet röstar efter egen önskan, utan på ett parti som ser ut att sjunga på den sista refrängen (åka ur riksdagen). Till exempel hade Kristdemokraterna och Centerpartiet stor hjälp av stödrösterna i förra valet. Vi i Alliansen behöver motarbeta det här genom att jobba för större förtroende från fler potentiella väljare. I dag ligger nämligen taktikröstningen omkring 16 procent medan den för 30-40 år sedan låg på bara 5 procent. Jag betvivlar dock att prognosen inte skulle kunna vända, mot bakgrund av hur många muffare det är som kämpar med allt från dörrknackningar och skolkampanjer, till personliga samtal på festivaler och utanför köpcentrum.
Vid sidan om förtroendet och partiidentifikationen är det sakfrågorna som alltid har spelar en stor roll. En konklusion av den ökade rörligheten beskriven ovan, är att den är starkt beroende av vilket parti som äger vilka sakfrågor. Det är ingen nyhet och därför kan vi också vänta oss det 2014. Alliansen måste fortsätta i samma goda anda att markera vilka som äger sakfrågor som ekonomi, sysselsättning och utbildning. Om vi fortsätter att aktivt arbeta med det som vi är bäst på, kan vi vänta oss en mindre rörlighet bland väljare likväl som taktikröstare.
Socialdemokraterna har i årtionden suttit vid makten och haft störst sakfrågeägarskap. Det är emellertid 2000-talet och Alliansen har en stor chans att i kommande val behålla ägarskapet i både regeringsfrågan och dess sakfrågor. Anledningen till sossarnas långvariga dominans i regeringsställning berodde just på att de ägde dessa frågor. När vi tog makten på 1970- och 1990-talet lyckades vi inte behålla tillräckligt förtroende, däremot 2006 och 2010. Alliansen är det enda regeringsdugliga alternativet - inte bara för att det knappt ett år kvar till valet inte finns något annat - utan för att vi har den bästa politiken.
Källor:
Oscarsson, Henrik & Holmberg, Sören (2013). Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik
http://www.bokus.com/bok/9789139112860/nya-svenska-valjare/
Senaste rapporten, om 2010 års riksdagsval: Statistiska centralbyrån (2013). Allt mer lättrörliga väljare - Vad är nytt och vad är gammalt?
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME09BR1302.pdf
Erik Elkan
Styrelsen
onsdag 30 oktober 2013
söndag 27 oktober 2013
Lag om självmordssajter
Ett av sätten att försöka förhindra personer som befinner sig i riskzonen för självmord, är genom att minska tillgången till information om dödliga recept, medel och metoder. Jag saknar en samhällsdebatt om självmordsguiders legitimitet på internet.
Jag såg nyligen ett avsnitt om självmord av Uppdrag Granskning i SVT från den 10 september 2008 (finns på Youtube). Tanken hade inte slagit mig tidigare, att det kunde finnas så många hemsidor med forum, trådar och inlägg för hur man kan ta livet av sig. Jag kom i kontakt med reportaget på filosofilektionen i torsdags där jag såg ett utdrag från programmet, för att hemma självmant se hela eftersom det var och är ett viktigt ämne att ta upp. Här nedan presenterar jag min uppfattning om frågan, med utgångspunkt från reportaget, psykologi och läsning på internet.
Åsikterna om självmordssajternas vara eller icke vara är mer skilda än man kanske anar. Min förenklade beskrivning utgår från att det finns minst två åsiktsgrupper. De är inte lika varandra fastän båda utgår från rättigheter:
Grupp (A) som vill förbjuda sajterna av medmänskliga och välgörande skäl.
Grupp (B) som tycker att vissa grundläggande fri- och rättigheter antingen av princip eller i specifikt den här frågan, står över statliga intrång som censurering och förbud innebär.
Jag börjar med grupp (A), som för övrigt jag håller med om, eftersom den sätter riskerna med dessa hemsidor i första rummet. För folk som håller med gruppen är det oacceptabelt att det tillåts sajter med en typ av affärsidé som går ut på att gravt psykiskt instabila, traumatiserade, självföraktande och på andra sätt utsatta personer, enkelt ska kunna söka sig till mängder av recept, tips och uppmuntran om att sluta leva. Hemsidorna har omfattande antal av trådar i sina forum med inlägg som redogör för sådant som olika metoders dödlighet i procent, hur man ska göra för att få det att se ut som en olycka, hur man blandar cocktaildrinkar ihop med mediciner som man får webblänkar till för att köpa av, och så vidare...
Jan Beskow, professor emeritus i psykiatri vid Göteborgs universitet, före detta läkare samt ledande auktoritet inom suicidforskning, ser bekymrat på utvecklingen av självmordssajterna. I Uppdrag Granskning berättar han dels om det faktum att man inom en halv minut kan få fram stenciler på tiotals sidor med självmordsmetoder, dels att den suicidala processen riskerar att gå fortare. Processen handlar om perioden från det att man först får tanken på att kanske ta livet av sig, tills man gör något. Dessa processer har i många personers fall tagit år, av olika anledningar, innan beslutet är bestämt. Men med möjligheten att kunna prata med andra om hur man tar livet av sig, så blir processen avsevärt kortare för en del. Det kan ta någon vecka, några dagar eller timmar för vissa att göra något efter det att man hittat en självmordsguide, när man tidigare kan ha velat mellan känslor och beslut i flera år, framgår det av Beskow.
När det å andra sidan gäller min uppfattning av grupp (B), är det oundvikligt att nämna yttrandefrihet. Den yngsta av Sveriges grundlagar, från 1992. Det viktiga att ha koll på i det här sammanhanget vad gäller lagen, är att den handlar om förhållandet mellan staten och individen.
Grupp (B) anser alltså att yttrandefriheten ska förbli överordnad censurering och förbud av den här kategorin hemsidor, i juridisk mening. Utifrån den ståndpunkten argumenterar till exempel Pär Ström, ledamot av regeringens IT-råd och integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden. Han markerar betydelsen av att värna kunskapens skuldlöshet kan man säga. Det vill säga att kunskap inte gör skada, därför ska den inte begränsas i det här fallet.
Jag tycker dock att det är ett problematiskt synsätt eftersom handlingar följer av kunskap. Av det skälet borde viss kunskap, i denna diskussion metoder och recept för självmord, vara förbjuden från åtkomst för allmänheten och i stället bara finnas att tillgå för vissa yrkesgrupper som arbetar med något som berör självmord. Det ska inte finnas organiserat på internet, det ska inte riktas något av den här sortens hemskheter till personer som absolut inte borde involveras.
Den som är kritisk till mitt ställningstagande kanske väljer att argumentera i stil med att "Då kan vi lika gärna förbjuda droghemsidor och vapensajter för jägare också". Det kan stämma att droghemsidor bidrar till att folk följer rekommendationer som står där och sedan dör i överdos. Likväl att de som inte jagar går in på vapensajter för jägare för att få information om var det tillhandahålls vapen. Skillnaden som jag tycker väger tyngre och gör jämförelsen vag, är att hemsidor för självmord i direkt mening handlar om hur man dör. De är inte uppbyggda för att varken ge tips om vårdinrättningar, psykiatriker eller hur du får en skön drogkick eller förbereder jaktsäsongen.
Det finns alltså minst två sidor som jag ser det i frågan om självmordshemsidor. Det viktiga för mig är att det här lyfts upp till debatt i större omfattning än mellan psykiatriker och de som håller yttrandefrihetens fackla allra högst. Precis som i trafiken, där det dog omkring 300 personer enligt Trafikverket, (finns ett mörkertal), finns det ett skyddsnät som samhället invånare tillsammans har satt upp i syfte att minska antalet dödsfall. Alla vägskyltar, trafiklysen, övergångsställen, vägfiler och körregler är alla enskilda delar i vad som skapar ett skyddsnät, det vill säga en helhet. Självmordssajter kan ses som en sådan del, men som inte har reglerats eller förbjudits. Den delen tycker jag behövs i helheten där andra delar i dag ingår (bättre eller sämre fungerande), till exempel kliniker, sjukhus, yrkespersonal och socialtjänsten. Delen skulle fylla en funktion i det här skyddsnätet, så att det blir mer robust och förhoppningsvis minskar den årliga siffran på över 1100 självmord (förra året begicks 1500) enligt Socialstyrelsen.
Att det här ger effekt har jag hittat mer av indikationer på än bevis, från till exempel Beskows forskning och Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet. Det är också så att även om en andel personer är fast beslutna vid att ta livet av sig, men saknar fakta som dagens hemsidor förser, så blir det svårare att slutföra sitt liv. Begränsning och åtgärder som försvårar, kan dra ut på den suicidala processen hos dessa som är beslutna och söker tips på nätet. Några kanske hinner ändra beslut som följd av insatta åtgärder på internet. Det vore dessutom olämpligt, står jag för att hävda, om en kritiker till grupp (A) skulle använda något slags av "tvivelmåttstock" om en person som velat i år mellan att leva eller dö, och tar livet av sig veckan efter att den har hittat en hemsida. Att använda måttstocken som hjälp i sin argumentation för att diskutera osäkerheten, tvivlet, kring om denna person hade avstått fån att ta livet av sig om hemsidan inte fanns, är mycket lågt. Det här tvivlet förekommer tyvärr på nätet av en del pseudonymer.
Vill ni läsa mer om hur en lag mot självmordstips skulle kunna fungera, så kan jag tipsa om lagstiftningen i Portugal, Frankrike eller Australien.
Erik Elkan
Jag såg nyligen ett avsnitt om självmord av Uppdrag Granskning i SVT från den 10 september 2008 (finns på Youtube). Tanken hade inte slagit mig tidigare, att det kunde finnas så många hemsidor med forum, trådar och inlägg för hur man kan ta livet av sig. Jag kom i kontakt med reportaget på filosofilektionen i torsdags där jag såg ett utdrag från programmet, för att hemma självmant se hela eftersom det var och är ett viktigt ämne att ta upp. Här nedan presenterar jag min uppfattning om frågan, med utgångspunkt från reportaget, psykologi och läsning på internet.
Åsikterna om självmordssajternas vara eller icke vara är mer skilda än man kanske anar. Min förenklade beskrivning utgår från att det finns minst två åsiktsgrupper. De är inte lika varandra fastän båda utgår från rättigheter:
Grupp (A) som vill förbjuda sajterna av medmänskliga och välgörande skäl.
Grupp (B) som tycker att vissa grundläggande fri- och rättigheter antingen av princip eller i specifikt den här frågan, står över statliga intrång som censurering och förbud innebär.
Jag börjar med grupp (A), som för övrigt jag håller med om, eftersom den sätter riskerna med dessa hemsidor i första rummet. För folk som håller med gruppen är det oacceptabelt att det tillåts sajter med en typ av affärsidé som går ut på att gravt psykiskt instabila, traumatiserade, självföraktande och på andra sätt utsatta personer, enkelt ska kunna söka sig till mängder av recept, tips och uppmuntran om att sluta leva. Hemsidorna har omfattande antal av trådar i sina forum med inlägg som redogör för sådant som olika metoders dödlighet i procent, hur man ska göra för att få det att se ut som en olycka, hur man blandar cocktaildrinkar ihop med mediciner som man får webblänkar till för att köpa av, och så vidare...
Jan Beskow, professor emeritus i psykiatri vid Göteborgs universitet, före detta läkare samt ledande auktoritet inom suicidforskning, ser bekymrat på utvecklingen av självmordssajterna. I Uppdrag Granskning berättar han dels om det faktum att man inom en halv minut kan få fram stenciler på tiotals sidor med självmordsmetoder, dels att den suicidala processen riskerar att gå fortare. Processen handlar om perioden från det att man först får tanken på att kanske ta livet av sig, tills man gör något. Dessa processer har i många personers fall tagit år, av olika anledningar, innan beslutet är bestämt. Men med möjligheten att kunna prata med andra om hur man tar livet av sig, så blir processen avsevärt kortare för en del. Det kan ta någon vecka, några dagar eller timmar för vissa att göra något efter det att man hittat en självmordsguide, när man tidigare kan ha velat mellan känslor och beslut i flera år, framgår det av Beskow.
När det å andra sidan gäller min uppfattning av grupp (B), är det oundvikligt att nämna yttrandefrihet. Den yngsta av Sveriges grundlagar, från 1992. Det viktiga att ha koll på i det här sammanhanget vad gäller lagen, är att den handlar om förhållandet mellan staten och individen.
Grupp (B) anser alltså att yttrandefriheten ska förbli överordnad censurering och förbud av den här kategorin hemsidor, i juridisk mening. Utifrån den ståndpunkten argumenterar till exempel Pär Ström, ledamot av regeringens IT-råd och integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden. Han markerar betydelsen av att värna kunskapens skuldlöshet kan man säga. Det vill säga att kunskap inte gör skada, därför ska den inte begränsas i det här fallet.
Jag tycker dock att det är ett problematiskt synsätt eftersom handlingar följer av kunskap. Av det skälet borde viss kunskap, i denna diskussion metoder och recept för självmord, vara förbjuden från åtkomst för allmänheten och i stället bara finnas att tillgå för vissa yrkesgrupper som arbetar med något som berör självmord. Det ska inte finnas organiserat på internet, det ska inte riktas något av den här sortens hemskheter till personer som absolut inte borde involveras.
Den som är kritisk till mitt ställningstagande kanske väljer att argumentera i stil med att "Då kan vi lika gärna förbjuda droghemsidor och vapensajter för jägare också". Det kan stämma att droghemsidor bidrar till att folk följer rekommendationer som står där och sedan dör i överdos. Likväl att de som inte jagar går in på vapensajter för jägare för att få information om var det tillhandahålls vapen. Skillnaden som jag tycker väger tyngre och gör jämförelsen vag, är att hemsidor för självmord i direkt mening handlar om hur man dör. De är inte uppbyggda för att varken ge tips om vårdinrättningar, psykiatriker eller hur du får en skön drogkick eller förbereder jaktsäsongen.
Det finns alltså minst två sidor som jag ser det i frågan om självmordshemsidor. Det viktiga för mig är att det här lyfts upp till debatt i större omfattning än mellan psykiatriker och de som håller yttrandefrihetens fackla allra högst. Precis som i trafiken, där det dog omkring 300 personer enligt Trafikverket, (finns ett mörkertal), finns det ett skyddsnät som samhället invånare tillsammans har satt upp i syfte att minska antalet dödsfall. Alla vägskyltar, trafiklysen, övergångsställen, vägfiler och körregler är alla enskilda delar i vad som skapar ett skyddsnät, det vill säga en helhet. Självmordssajter kan ses som en sådan del, men som inte har reglerats eller förbjudits. Den delen tycker jag behövs i helheten där andra delar i dag ingår (bättre eller sämre fungerande), till exempel kliniker, sjukhus, yrkespersonal och socialtjänsten. Delen skulle fylla en funktion i det här skyddsnätet, så att det blir mer robust och förhoppningsvis minskar den årliga siffran på över 1100 självmord (förra året begicks 1500) enligt Socialstyrelsen.
Att det här ger effekt har jag hittat mer av indikationer på än bevis, från till exempel Beskows forskning och Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet. Det är också så att även om en andel personer är fast beslutna vid att ta livet av sig, men saknar fakta som dagens hemsidor förser, så blir det svårare att slutföra sitt liv. Begränsning och åtgärder som försvårar, kan dra ut på den suicidala processen hos dessa som är beslutna och söker tips på nätet. Några kanske hinner ändra beslut som följd av insatta åtgärder på internet. Det vore dessutom olämpligt, står jag för att hävda, om en kritiker till grupp (A) skulle använda något slags av "tvivelmåttstock" om en person som velat i år mellan att leva eller dö, och tar livet av sig veckan efter att den har hittat en hemsida. Att använda måttstocken som hjälp i sin argumentation för att diskutera osäkerheten, tvivlet, kring om denna person hade avstått fån att ta livet av sig om hemsidan inte fanns, är mycket lågt. Det här tvivlet förekommer tyvärr på nätet av en del pseudonymer.
Vill ni läsa mer om hur en lag mot självmordstips skulle kunna fungera, så kan jag tipsa om lagstiftningen i Portugal, Frankrike eller Australien.
Erik Elkan
lördag 26 oktober 2013
Det här är Oliver
Hej!
Mitt namn är Oliver Rykatkin och jag är styrelseledamot i MUF Nacka. Jag är 18 år gammal och läser teknikprogrammet på Klara Södra gymnasium och tar studenten 2014. Ända sedan lågstadiet har jag varit en aktiv och engagerad person där jag var aktiv i skolans elevråd, sedan dess har det fortsatt till elevkårsordförande och slutligen till MUF. Just nu spenderar jag den mesta av min lediga tid med min älskling, min gitarr. Jag brukar oftast också se mig själv som tekniknörd då jag kan alldeles för mycket specifikationer på allt ifrån hur snabbt vissa hårddiskar skriver data till hur många bilder per sekund ett visst grafikkort presterar i Battlefield 3.
Mina favoritfrågor inom politiken är framförallt infrastruktur just för att det finns så många olika sätt att lösa alla de tusentals infrastrukturproblem som vi har i Sverige. Det är ju allt från att bygga bostäder till hur man på effektivast sätt bygger en järnväg som så många människor kan använda samtidigt som priset inte ska fara iväg.
Nu vet du lite mer om mig. Ifall du har någon fundering är det bara att höra av dig på till mig på oliver.rykatkin@moderat.se
Ha det fint!
Oliver
torsdag 24 oktober 2013
Hej hej, Sebastian här!
Detta är mitt första blogginlägg här och tänkte börja ganska basic genom
att förklara hur man engagerar sig. Jag tänkte berätta min historia
kortfattat, så häng med!
Min politiska resa började med elevrådet på grundskolan, detta för att stå upp för vad vi elever tyckte och tänkte och denna tanke spred sig i mitt huvud. Att engagera sig i politik är att ta vidare sina tankar och åsikter och samla dem med andra och faktiskt göra skillnad genom att visa att man bryr sig!
Om du är intresserad av politik samt tänker på att engagera dig så är det inte ”Hopp! Nu ska jag kunna allt och veta allt”. Utan det är mer ”learning by doing”.
Jag bestämde mig för att bli aktiv och engagerad inom politiken i vintras(efter att ha väntat två år då jag lagt min dyra tid på annat). Även om jag sagt att jag varit moderat så ville jag veta vad jag egentligen stod politiskt. Så en kväll ägnades åt att läsa igenom de olika partiernas (och ungdomsförbundens) politik A-Ö, där de kortfattat går igenom deras olika politik i olika ämnen. Då kom jag fram till att min teori var rätt. Moderaterna och MUF var mitt val.
Efter detta så kände mig lite som ett borttappat barn i matvarubutiken. Jag letade desperat efter mer fördjupningar och papper men snabbt fick jag berättat ”Allt kommer, ta det lugnt!”.
Min politiska resa började med elevrådet på grundskolan, detta för att stå upp för vad vi elever tyckte och tänkte och denna tanke spred sig i mitt huvud. Att engagera sig i politik är att ta vidare sina tankar och åsikter och samla dem med andra och faktiskt göra skillnad genom att visa att man bryr sig!
Om du är intresserad av politik samt tänker på att engagera dig så är det inte ”Hopp! Nu ska jag kunna allt och veta allt”. Utan det är mer ”learning by doing”.
Jag bestämde mig för att bli aktiv och engagerad inom politiken i vintras(efter att ha väntat två år då jag lagt min dyra tid på annat). Även om jag sagt att jag varit moderat så ville jag veta vad jag egentligen stod politiskt. Så en kväll ägnades åt att läsa igenom de olika partiernas (och ungdomsförbundens) politik A-Ö, där de kortfattat går igenom deras olika politik i olika ämnen. Då kom jag fram till att min teori var rätt. Moderaterna och MUF var mitt val.
Efter detta så kände mig lite som ett borttappat barn i matvarubutiken. Jag letade desperat efter mer fördjupningar och papper men snabbt fick jag berättat ”Allt kommer, ta det lugnt!”.
MUF Nacka tog väl hand om mig mycket väl och introducerade
mig till bland annat MSU Stockholms onsdagsfika. Här var det en ny dörr som öppnade sig
för mig. Talare som föreläste om politiska frågor, diskussioner och mingel var stående på
mitt schema varje vecka och jag fick många vänner och ökad kunskap. Jag lärde
mig allt mer och politik var som mitt godis. Debatter i riksdagen samt mellan
partiledare var allt bättre än Scrubs.
I somras adjungerades jag in i MUF Nackas styrelse och fick då insikt i planeringen och hur en politisk förening fungerar. Nu fick jag sitta med på partiföreningens gruppmöten och fick allt större förståelse för hur olika saker fungerar, däribland samarbetet mellan partiföreningen och ungdomsföreningen. När en förfrågan kom ifall jag ville kandidera till kommunfullmäktige så svarade jag med ett bestämt JA! Jag ville fördjupa mig ännu mer i politiken, göra skillnad och lära mig om mer seriös politik.
Nu har det gått en tid. Jag har deltagit på utbildningar med MUF (otroligt fantastiska sådana!) och Moderaternas (otroligt lärorika!). Och nu i veckan kom det ett litet brev ned i brevlådan. Innehållet var MUF Nackas kandidater i provvalet, och i samma stund insåg jag att min övningskörning var slut.
Nu är jag politiker på riktigt.
I somras adjungerades jag in i MUF Nackas styrelse och fick då insikt i planeringen och hur en politisk förening fungerar. Nu fick jag sitta med på partiföreningens gruppmöten och fick allt större förståelse för hur olika saker fungerar, däribland samarbetet mellan partiföreningen och ungdomsföreningen. När en förfrågan kom ifall jag ville kandidera till kommunfullmäktige så svarade jag med ett bestämt JA! Jag ville fördjupa mig ännu mer i politiken, göra skillnad och lära mig om mer seriös politik.
Nu har det gått en tid. Jag har deltagit på utbildningar med MUF (otroligt fantastiska sådana!) och Moderaternas (otroligt lärorika!). Och nu i veckan kom det ett litet brev ned i brevlådan. Innehållet var MUF Nackas kandidater i provvalet, och i samma stund insåg jag att min övningskörning var slut.
Nu är jag politiker på riktigt.
Sebastian Ridderskans
onsdag 16 oktober 2013
MUF Stockholms höstutbildning 2013
 |
| MUF Stockholms ordförande, Jessica Rosencrantz, inleder höstutbildningen. |
Under helgen var MUF Nackas styrelse på MUF Stockholms
höstutbildning. Höstutbildningen hålls årligen och bjuder alltid på många
spännande talare. Höjdpunkterna i år var bland annat Christoffer Fjellner,
europaparlamentariker och tidigare MUF-ordförande, Konstantinos
Kyranakis, ordförande för MUF:s internationella paraplyorganisation YEPP, samt
Anna König Jerlemyr, socialborgarråd Stockholms stad.
Bland helgens talare märktes också
många unga kandidater. Bland andra Sofia Fölster, vice ordförande för MUF Stockholm
och tidigare ordförande för MUF Nacka, som nu kandiderar till riksdagen och
kommunfullmäktige. Bland andra riksdagskandidater märktes Jessica Rosencrantz,
MUF Stockholms ordförande som kandiderar för att bli omvald, och Erik Ottoson,
distriktstyrelseledamot för MUF Stockholm och kretsordförande för Moderaterna i
Huddinge. Dessutom var Arba Kokalari där, MUF:s internationella sekreterare,
som nu kandiderar till Europaparlamentet
Eftersom fokus låg på valet nästa år,
handlade många av passen om viktiga frågor inför valet. Allt från
arbetsmarknadspolitik till stöd för personer som lider av psykisk ohälsa togs
upp under de olika passen.
Efter en lång och lärorik helg är hela
styrelsen redo att inleda supervalåret 2014!
 |
| MUF:s internationella sekreterare, Arba Kokalari, presenterar YEPP:s ordförande Konstantinos Kyranakis |
torsdag 10 oktober 2013
Presidiet goes Höstkonvent
 |
| Filip & Fredrik (presidiet) tillsammans med Anna Kinberg Batra |
I helgen var presidiet, Filip & Fredrik, återigen på
utbildning. Denna gång handlade det om Moderata Studenters Höstkonvent.
Moderata Studenter, också känt som MST, är en relativt ny del av MUF som riktar
sig enbart till medlemmar som studerar på högskola och universitet. Som medlem
i MUF kan man skriva in sig i en MST-förening samtidigt. Filip & Fredrik är
båda medlemmar i MST Uppsala parallellt med att de sitter i MUF Nackas
styrelse.
Höstkonventet varade under två dagar och bjöd på flera
intressanta talare, paneldebatter och seminarier. Första dagen talade bland
andra Filip Solsjö, andre vice ordförande i MUF Stockholm och handläggare i
riksdagens utbildningsutskott, om alliansens utbildningspolitik. Sedan talade
teknologie doktorn tillika samhällsdebattören Nima Sanandaji om sin nya bok,
Krympande eller växande städer? I boken ger han nya perspektiv på
landsbygdsfrågor och hur avbefolkning bör hanteras.
Under kvällen hölls en traditionsenlig bankett. På den
gjorde Filip sin talardebut, där han bland annat tackade för det väl anordnade
konventet.
Under den andra dagen bjöds det bland mycket annat på en
genomgång av Moderaternas politik på grundskole- och gymnasienivå av Markus
Nordström, gruppledare för moderaterna i Stockholms stads utbildningsnämnd. En
av MUFs kandidater till Europaparlamentet, Arba Kokalari var också där och
talade om sin syn på EU, bland annat. Konventet avslutades med att Anna Kinberg
Batra, gruppledare i riksdagen och ordförande för riksdagens finansutskott samt
Nackabo, gick igenom oppositionens budgetar.
Efter en lärorik och trevlig helg är Filip & Fredrik
nu taggade till tusen för att gå på Muf Stockholms Höstutbildning under
kommande helg!
 |
| Filip håller tal under middagen (och blåser bubblor samtidigt) |
onsdag 2 oktober 2013
Filip & Fredrik på Futurum!
 |
| f.v. Fredrik Hultman, Magdalena Gerger (VD för Systembolaget) och Filip Wiljander |
Under helgen var ordförande Filip Wiljander och vice ordförande Fredrik Hultman på MUF Stockholms spetsutbildning Futurum. Filip & Fredrik antogs båda till utbildningen tidigare i år. Utbildningen består av tre utbildningshelger, med fokus på politik, ledarskap och kommunikation. Det andra utbildningstillfället gick av stapeln under helgen i landstingshuset, och handlade om ledarskap.
Utbildningen bestod av flera workshoppar och talarpass.
De tre talarna som var där hade alla lång erfarenhet av ledarskap. Först ut var
Jan Berg, egenföretagare och tidigare anställd på Försvarsmakten. Jan gick
igenom flera olika ledarskapsmetoder, och hade en stor expertis på området.
Andre talare var tidigare MUF-ordföranden och nuvarande
socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, som gav ett mer politiskt
perspektiv på ledarskap. Siste talare var Magdalena Gerger, VD för
Systembolaget. Hon har även lång erfarenhet av ledarskap efter att bland annat
ha suttit i Ikeas styrelse. Hon gav ett mera organisatoriskt perspektiv på
ledarskapsrollen utifrån sina erfarenheter.
Workshopparna varvade talarpassen och gav alla deltagarna
nya insikter. Workshopparna handlade främst om hur var och en kunde utvecklas
och förbättra sig själv som ledare. Det kanske intressantaste inslaget var ett
test i vad som motiverar en till att utföra uppgifter.
Efter en intressant utbildningshelg, ser nu Filip &
Fredrik framemot den sista utbildningshelgen om kommunikation som äger rum i
slutet av november. Hela Futurum-utbildningen avslutas dock med en
examinationsresa, till en ännu obestämd ort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)