Jag såg nyligen en dokumentär på UR play med Henrik Oscarsson och Sören Holmberg från Göteborgs universitet som framförde en studie de har hållit på med. Den kartlägger befolkningens väljarbeteenden så långt tillbaka som 1956 fram till 2010.
Studien omfattar (bland annat) nästan 75 000 intervjuer vilka har legat till grund för olika slutsatser och använts för att uppmärksamma skillnader mellan då och nu. Ett särdrag i deras gedigna arbete är förstås att de har lyckats få med alla sjutton riksdagsval under den här perioden.
En intressant iakttagelse är att över 50 procent av folket kände sig identifierade med ett politiskt parti när mätningen började. Oscarsson och Holmberg har kunnat fastställa att den andelen har sjunkit hela vägen ned till runt 17 procent. Vad det beror på är förstås det intressanta och det som vi kan dra lärdom av. Deras slutsats, vilken egentligen inte är så förvånande, är att partierna har närmat sig varandra ideologiskt. Med detta klarlagt så är det upp till oss som figurerar inom politiken att synliggöra inte bara oppositionens skillnader gentemot oss, utan också hur olika ståndpunkter har bäring rent ideologiskt. Som hjälp på traven kan vi lära av våra systerpartier i till exempel Norge och Danmark, där respektives andel inte har tappat under 2000-talet.
Vad som följer av att färre känner partiidentifikation i tillräckligt hög utsträckning är att fler röstar olika val för val, alltså blir det mer rörlighet. Utgår man från studien har väljarnas rörlighet nästan fyrdubblats sedan mitten på 1950-talet. Vi som sysslar med politik kan därför befara att valet 2014 innebär ett liknande mönster. Något signifikant som dock ska tilläggas är att när väljare byter parti blir det i regel till något annat som tillhör samma block. Det i sig betyder att höger-vänsterskalan, som kännetecknar ideologier, inte är helt urholkad - men vi måste överväga olika sätt att stärka den.
En till typ av beteende som vi har ganska bra kännedom om men som behöver motarbetas, är så kallad taktikröstning. I korthet handlar det om att man inte självfallet röstar efter egen önskan, utan på ett parti som ser ut att sjunga på den sista refrängen (åka ur riksdagen). Till exempel hade Kristdemokraterna och Centerpartiet stor hjälp av stödrösterna i förra valet. Vi i Alliansen behöver motarbeta det här genom att jobba för större förtroende från fler potentiella väljare. I dag ligger nämligen taktikröstningen omkring 16 procent medan den för 30-40 år sedan låg på bara 5 procent. Jag betvivlar dock att prognosen inte skulle kunna vända, mot bakgrund av hur många muffare det är som kämpar med allt från dörrknackningar och skolkampanjer, till personliga samtal på festivaler och utanför köpcentrum.
Vid sidan om förtroendet och partiidentifikationen är det sakfrågorna som alltid har spelar en stor roll. En konklusion av den ökade rörligheten beskriven ovan, är att den är starkt beroende av vilket parti som äger vilka sakfrågor. Det är ingen nyhet och därför kan vi också vänta oss det 2014. Alliansen måste fortsätta i samma goda anda att markera vilka som äger sakfrågor som ekonomi, sysselsättning och utbildning. Om vi fortsätter att aktivt arbeta med det som vi är bäst på, kan vi vänta oss en mindre rörlighet bland väljare likväl som taktikröstare.
Socialdemokraterna har i årtionden suttit vid makten och haft störst sakfrågeägarskap. Det är emellertid 2000-talet och Alliansen har en stor chans att i kommande val behålla ägarskapet i både regeringsfrågan och dess sakfrågor. Anledningen till sossarnas långvariga dominans i regeringsställning berodde just på att de ägde dessa frågor. När vi tog makten på 1970- och 1990-talet lyckades vi inte behålla tillräckligt förtroende, däremot 2006 och 2010. Alliansen är det enda regeringsdugliga alternativet - inte bara för att det knappt ett år kvar till valet inte finns något annat - utan för att vi har den bästa politiken.
Källor:
Oscarsson, Henrik & Holmberg, Sören (2013). Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik
http://www.bokus.com/bok/9789139112860/nya-svenska-valjare/
Senaste rapporten, om 2010 års riksdagsval: Statistiska centralbyrån (2013). Allt mer lättrörliga väljare - Vad är nytt och vad är gammalt?
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME09BR1302.pdf
Erik Elkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar